Att marknadsföra och bedriva utlåningsverksamhet för högkostnadskrediter kräver ett antal regler som är viktiga att följa och som kan vara bra att veta om för dig som konsument.
Högkostnadskreditslagen infördes den 1:a september 2018 för att skapa ett starkare konsumentskydd och minska antalet personer som inte kan hantera sin egen lånesituation. Lagen reglerar både lånens struktur, dess ränta och avgifter samt hur de får marknadsföras.
Det bör införas regler som leder till rimligare villkor på marknaden och till att färre konsumenter riskerar att hamna i en skuldproblematik på grund av dessa lån / Regeringens förklaring till reformbehovet
En högkostnadskredit är en kredit ”med en effektiv ränta som är minst 30 procentenheter högre än referensräntan”
Referensränta = Anges av Riksbanken 2 gånger per år och ligger till grund för flera marknadsräntor. I juli 2020 var räntan på 0%.
Så fort ett lån eller en kredit har en effektiv ränta på över denna nivå klassas den som högkostnadskredit varpå långivaren måste följa de regler som anges nedan.
Undantag
Ett par krediter omfattas inte av denna lag, oavsett vilken effektiv ränta som erbjuds.
Bolån och andra lån med pant innefattas inte av lagen. Därmed påverkas exempelvis inte pantbankslån.
Sociala krediter ges av socialvården med målet att ”förebygga ekonomisk utslagning och överskuldsättning”. Dessa omfattas inte heller av högkostnadskreditlagen.
Om en produkt eller tjänst köps och delbetalning väljs som betalningsalternativ omfattas inte denna delbetalning av denna lag. Detta trots att det i vissa fall har inneburet en högre effektiv ränta än högkostnadskrediterna.
Enligt lagen kan inte en kredit som helt avgiftsfri och räntefri klassas som högkostnadskredit. Dessa krediter kan dessutom omöjligtvis nå upp till kravet på minst 30 % effektiv ränta.
Den största delen inom lagen kring högkostnadskrediter reglerar hur stora räntor och avgifter som långivaren får ta ut på dessa krediter. Detta uppdelat under följande rubriker:
En högkostnadskredit får maximalt ha en ränta på 40 % över referensräntan. Samma regel gäller för dröjsmålsränta dvs. den ränta som betalas vid försenad betalning.
Totalt återbetalat belopp får aldrig bli mer än 100 % av lånebeloppet. Ett lån på 15 000 kr kan därmed aldrig återbetalas med mer än 30 000 kr. Kostnaden i räntor, avgifter samt inkasso kan alltså bara nå upp till samma belopp som lånesumman.
Vid försening får långivaren ta ut dröjsmålsränta (se Ränta ovan) men ingen förseningsavgift eller annan avgift.
En högkostnadskredit får maximalt förlängas en gång. Med förlängning menas att låntagaren väljer att återbetala lånet under fler månader än vad som från börjat var angivet i skuldebrevet.
Skulle låntagaren teckna ett nytt lån och använda denna summa för att lösa det gamla kommer detta klassas som en förlängning, vilket därmed enbart får ske en gång. Detta gäller även om nytt lån tecknas hos en långivare som har ”nära förbindelse” med den nuvarande långivaren. Ett exempel om det är ett dotterbolag eller om de har liknande affärsmässig relation.
Undantag
Undantag från denna regel får göras om förlängningen inte innebär någon extra kostnad för låntagaren.
Undantag får även ske för att skapa en skälig avbetalningsplan. Det får i detta fall uppstå extrakostnader men detta för att underlätta för låntagaren att kunna återbetala skulden.
Genom att reglera hur dessa lån får marknadsföras samt införa hårdare krav på kreditprövning är målet att färre personer ska teckna lånet trots att de inte har ekonomisk möjlighet att återbetala det.
Marknadsföring av högkostnadskrediter måste vara ”måttfull”. Det är en juridisk term som innebär att en avvägning får ske fall till fall. Detta utifrån att det är omöjligt att lagstadga exakt vilka ord eller bilder som får användas inom marknadsföring.
Konsumentverket ger exempel där de anger att lån inte får framställas som:
I marknadsföring måste det även framgå att det är en högkostnadskredit som marknadsförs. Det finns även krav på att det i marknadsföringen ska informeras om riskerna med hög skuldsättning samt var personer kan vända sig för att få hjälp vid överskuldsättning.
Vid samtliga högkostnadskrediter måste en kreditprövning ske. Med lagen har därmed hårdare krav ställts på långivarna. Detta utifrån att de tidigare inte behövt genomföra kreditprövning på mindre krediter med kort löptid och små avgifter.
För att förtydliga för låntagarna att det är en högkostnadskredit som tecknas har Konsumentverket, på uppdrag av regeringen, infört krav på varningstriangel för dessa krediter. En regel som gäller sedan 1:a juli 2019. Vid triangeln ska det även finnas viss information.
Informationen ska ange:
Informationen har även krav gällande utformning och placering.
Varningstriangeln ska:
Varningstriangel – Konsumentverkets Författningssamling 2019:1
Regeringens proposition – Räntetak och andra åtgärder på marknaden för snabblån och andra högkostnadskrediter.