Berättelsen om den nya snabblånelagen – vad händer och varför?

ParagraferDenna artikel följer och presenterar utvecklingen som eventuellt kan leda till en ny snabblånelag. Du får även historien bakom och vad som föranlett detta. Eftersom detta är en pågående process kommer artikeln att förlängas allt eftersom utredningen rör sig framåt.

Lagstiftningskedjan började år 2015 med ett kommittédirektiv som gav en riktning på den utredning som sedan genomfördes under namnet ”Stärkt Konsumentskydd på marknaden för högkostnadskrediter” (SOU 2016:68). Remissinstanserna hade sedan på sig till 27:januari att komma in med åsikter. Den här artikeln redovisar ett antal av dessa åsikter.

Enligt utredningen föreslås den nya lagen träda ikraft 1 juli 2018.

Lagstiftningskedjan

Lagstifningskedjan

Kommittédirektiv 2015

Den 23:e april 2015 beslutade regeringen att utse en särskild utredare som fick arbetet att presentera ett förslag för en mer ”ansvarsfull marknad för konsumentkrediter”.

Fyra dagar senare, 27:e april, blev Johan Löfstrand (S) förordad att vara denna särskilda utredare. Löfstrand var då riksdagsledamot och vice ordförande i civilutskottet.

Som stöd i sitt arbete förordades experter så som Jan Berhoft (Sveriges Konsumenter), Monica Björnfot Spaak (Svea Hovrätt), Anders Dölling (Svenska Bankföreningen), Magnus Sjögren (Svenska Konsumentkreditföretagen Ekonomiska Förening) m.fl.
Utredningen tog namnet ”Utredningen om vissa konsumentkrediter”. Men att det handlade om sms-lån är tydligt. Det framgår i kommittédirektivet som är första steget till den nya lagen.

De åtgärder som föreslås ska i första hand vara riktade mot så kallade snabblån. Om det bedöms lämpligt, får utredaren föreslå att åtgärderna även ska gälla andra slags konsumentkrediter.

Historia – i en större kontext

Att regeringen, i april 2015, beslutade att tillsätta en utredning kan alltså ses som ett steg i att begränsa och reglera marknaden för snabblånen. Detta som en förlängning på de lagändringar som skett ex. 2010 och 2014. Men man bör även se detta i en större kontext där även andra lagändringar har som mål att minska överskuldsättning.

År 2012 tillsattes en utredning av regeringen med uppdrag att skapa ”åtgärdsinriktad strategi för att motverka skuldsättning”. Resultat presenterades i november 2013 under namnet ”Överskuldsättning i kreditsamhället”. Till viss del har alltså denna utredning samt utredningen kring högkostnadskrediter samma fokus – att minska antalet överskuldsatta. Skillnaden är den från 2013 inte har samma fokus på snabblån. Dessutom ingick det då inte att lämna författningsförslag. Däremot lyfter de fram fyra åtgärdsområden som man bör fokusera på i framtiden.

  1. Hur den höga betalningsmoralen kan försvaras genom tillräckligt starkt konsumentskydd och via tillsyn.
  2. Att konsumenterna får råd och stöd för att tydligt förstå ”vilka förpliktelser de tar på sig och vilka möjligheter de har att angripa en begynnande eller utvecklad skuldspiral”  (SOU 2013:78 s.22)
  3. Att införa slutlig preskription och möjlighet att lättare betala av skulder via olika planer.
  4. Förslag som gör att personer under 18 år inte blir skuldsatta.

I utredningen om högkostnadskrediter hänvisar man 23 gånger till utredningen ovan. Detta bland gällande viss statistik. Arbetet med att minska antalet överskuldsatta började alltså inte i april 2015 utan arbetet sträcker sig betydligt längre bak än så.

Orsak till direktivet

I kommittédirektivet framställs varför man anser att det finns ett behov av följande utredning.

De lyfter upp att sms-lånen (sedan de introducerades på svenska marknaden 2006) varit skarpt omdiskuterade. Detta främst eftersom de ”ofta riktar sig till och beviljas ekonomiskt svaga konsumenter och har ofördelaktiga räntevillkor”. Många gånger används dessa lån som en kortsiktig lösning men  på lång sikt kan de skapa större ekonomiska bekymmer.

Man påpekar att en del lagändringar har reglerat branschen sedan 2006.  År 2010 infördes hårdare krav på kreditprövning (2010:1846) vilket sedan 2011 även granskas av Konsumentverket.

Nästa stora lagändring kom 2014 då Konsumentverket fick rätten att belägga företag med sanktionsavgifter om de ansåg att kreditgivare inte genomförde tillräckliga kreditprövningar. Samma år började även sms-låneföretagen att omfattas av tillståndsplikt från Finansinspektionen.

Problem med betalningsförelägganden och kreditprövningar

Det har alltså skett lagändringar men enligt regeringen har det inte varit tillräckligt. Detta visar sig bland annat i att antalet betalningsföreläggande avseende sms-lån var ”historiskt hög” när direktivet skrevs. Utöver det visade Konsumentverkets tillsyn att det fanns stora brister hos vissa företag inom branschen gällande dess kreditprövning.

Under 2010 varnades exempelvis hela 10 sms-låneföretag av Konsumentverket på grund av slarv i kreditprövningen. Redan i februari året efter hade ytterligare fyra varningar lämnats ut.

År 2014 förbjöds ett företag att driva sin verksamhet och ett annat företag varnades och fick därmed betala en sanktionsavgift.

Räntor

En annan oro som lyfts upp i direktivet är den räntesättning som finns hos sms-lånen. De menar att det är de höga räntorna som möjliggör affärsmodellen.

Genom att låna ut pengarna till en förhållandevis hög ränta kan företagen kompensera sig för kreditförluster som uppstår i verksamheten när konsumenter inte har råd att betala tillbaka lånen” (s3)

Dessa höga räntor anses även vara en orsak till att låntagare hamnar i skuldspiraler man har mycket svårt att ta sig ur.

Okunskap och andra skulder

Ytterligare en fara med dessa lån ansågs vara att en del av de som tecknar dessa är omedvetna om dess kostnader och den fara som finns med dem (om de inte betalas i tid).

Orsaken till direktivet kan alltså främst sammanfattas med höga nivåer gällande sms-lån hos Kronofogden samt bristande kreditprövning från kreditbolagen..

Utredningens uppdrag

I utredningens uppdrag går att läsa att de ska ”överväga åtgärder för att åstadkomma en mer ansvarsfull marknad för konsumentkrediter”. Detta för nå det övergripande målet att

  1. Stärka konsumentskyddet.
  2. Minska överskuldsättning som är orsak av konsumentkrediter.

De åtgärder som presenteras förväntades därför att:

  1. Minska risken att lån blir beviljade trots att låntagaren inte har ekonomiska möjligheter att betala tillbaka det.
  2. Minska risken att låntagare hamnar i skuldspiraler.
  3. Öka kunskapen om följderna på vissa lån.

I uppdraget framgick att utredarna skulle fokusera på följande punkter även om de inte varit ”oförhindrad att överväga andra närliggande åtgärder”

  1. Civilrättslig sanktionsregel om kreditprövningen är bristfällig (Avslogs)
  2. Räntetak (Beviljades)
  3. Kostnadstak (Beviljades)
  4. Begränsning av förlängning (Beviljades)
  5. Skriftlighetskrav (Avslogs)
  6. Skärpta marknadsföringslagar (Beviljades) och informationskrav (Beviljades)

Förslag till åtgärder

Statens offentliga utredning (SOU 2016:68)

I oktober 2016 presenteras betänkandet som då hade namnet ”Stärkt konsumentskydd på marknaden för högkostnadskrediter”.

De förslag som främst skulle påverka kreditmarknaden kan sammanfattas med:

  • Definition av högkostnadskredit

Utredarna valde att skapa begreppet högskostnadskrediter och definiera detta som krediter med en effektiv ränta på över 30% över räntelagens referensränta. De förslag som finns i betänkandet är därmed tänkta att enbart gälla dessa krediter.

Genom att sätta denna gräns är det tydligt att utredarna har fokuserat på sms-lånen. Det finns visserligen både kreditkort och kreditköp där den effektiva ränta övergår 30% men dessa kreditformer är undantaget från detta begrepp enligt utredningen.

  • Upplysning vid marknadsföring

Om en högkostnadskredit marknadsförs måste detta ske med information och hänvisning till en myndighets hemsida. Därmed vill man nå låntagarna med information vad skuldsättning kan innebära och att man kan få hjälp i ekonomiska problem.

  • Räntetak

Förslaget är att en högkostnadskredit maximalt får ha en ränta på 40% över gällande referensränta.

  • Kostnadstak

Kostnaden för krediten får maximalt uppgå till 100% av kreditbeloppet. Detta är då inklusive dröjsmålsränta, påminnelseavgifter och inkassokostnader.

  • Förlängning enbart en gång

Ett lån ska enbart kunna förlängas en gång. I nuläget finns lån som tillåts förlängas betydligt fler gånger. Det oekonomiskai detta finns förklarat i artikeln ”Därför är förlängningar en dålig affär”.

  • Marginal i ”Kvar-att-leva-på-kalkylen”

Långivarna måste räkna med större marginaler för låntagarna vilket betyder att personer med allt för små marginaler inte ska få dessa lån beviljade.

  • Kreditprövning på alla lån

Kreditprövning införs även på kortare krediter som inte har någon direkt kostnad. Det innebär exempelvis att lånföretagen måste göra en kreditprövning på sms-lån som är gratis (utan räntor och avgifter). Att det inte varit ett krav tidigare är konstigt eftersom lånets normala priser plus ev. straffavgifter tillförs om du inte betalar tillbaka lånet i tid.

  • Måttfull marknadsföring

Ett generellt högre krav på marknadsföring av högkostnadskrediter ska införas. Det innebär därmed en förändring mot gällande marknadsföringslag.

En fördjupad artikel kring de föreslagna åtgärderna samt dess eventuella konsekvenser kan läsas här.

Remiss

Efter att utredningen presenterades fick ca 40 remissinstanser chansen att yttra sig med ett remissvar till Justitiedepartementet senast den 27 januari 2017.  Myndigheter som ligger under regeringen var skyldiga att svara på remissen. De kunde däremot själva av avgöra om de hade några synpunkter att redovisa eller inte. I det fall de inte hade några synpunkter skulle detta ändå nämnas. De var därmed tvungna att på något sätt svara på utredningen.

Övriga remissinstanser fick valfritt svara med remissvar eller inte.

Följande remissinstanser fick möjlighet att ge ett svar.

  1. Sveriges Riksbank

Sveriges Riksbank har som uppdrag att jobba för finansiell stabilitet och ansåg att konsumentfrågor inte har med detta att göra. Däremot lämnade de en åsikt.  Det är att kreditupplysningsföretagen inte har något tydligt samarbete som gör att de kan ta del av varandras information. Detta vet kredittagarna vilket till viss del utnyttjas. Med ett samarbete skulle detta kunna stävjas.

Läs mer: Sveriges Riksbanks remissvar

  1. Göta hovrätt

Håller i grunden med förslagen som presenteras. De ställer sig däremot kritisk till de förändringar som föreslås i marknadsföringslagen. Även kostnadstaket ifrågasätts då det kan få låntagare att prioritera olika krediter utifrån detta. De frågar sig även i vilken utsträckning som räntetak och kostnadstak kan påverka antalet betalningsföreläggande.

Läs mer: Göta Hovrätts remissvar

  1. Stockholms tingsrätt (Patent- och marknadsdomstolen)
  2. Umeå tingsrätt
  3. Kammarrätten i Stockholm
  4. Förvaltningsrätten i Karlstad
  5. Domstolsverket

Ett av de allra kortaste remissvaren som kom in gällande ”Stärkt konsumentskydd på marknaden för högskostnadskrediter” var det som lämnades av Domstolsverket.

Domstolsverket, som har granskat förslagen ur Sveriges Domstolars perspektiv, har inget att erinra.

Utöver denna mening framgår det enbart vilka som handlagt ärendet.

  1. Datainspektionen
  2. Socialstyrelsen
  3. Finansinspektionen

Tillstyrker utredningen. Däremot önskar de bland annat följande förändringar:

  • Ränte- och kostnadstak- Men räntetaket bör justeras med hänsyn till referensräntan.
  • Kreditprövning – De önskar ett förtydligande så att inte ”kvar-att-leva-på-kalkyl” enbart nämns när man talar om särskild hänsyn vid kreditprövningar av högkostnadskrediter.

Läs mer: Finansinspektionens remissvar.

  1. Skatteverket

Ansåg att frågan inte berörde dem och valde därför att inte lämna några synpunkter.

Förslagen rör inte Skatteverkets verksamhet. Skatteverket har därför inte några synpunkter på förslagen.

  1. Kronofogdemyndigheten

Kronofogdemyndigheten tillstyrker förslagen. De anser att åtgärderna skulle medföra färre överskuldsatta. De håller däremot inte med om följande:

  • Kvar-att-leva på – Detta bör även gälla andra krediter på sikt, dvs inte bara högkostnadskrediter.
  • Kostnadstak – Anses inte ge önskad effekt. Detta eftersom kreditgivarna kommer att tidigarelägga ansökan om betalningsförelägganden.

Läs mer: Kronofogemyndighetens remissvar

  1. Konsumentverket

Konsumentverket ställer sig generellt positiv till de åtgärder som föreslås. Däremot lyfter de upp att utredningen har haft för stort fokus på sms-lånen. Risken är därmed att lånen bara tar ”nya skepnader” och problemen kvarstår. Exempelvis vill de att de säkrare kreditprövningarna som föreslås inte bara ska gälla högkostnadskrediter utan alla kreditformer.

Läs mer: Konsumentverkets remissvar

  1. Allmänna reklamationsnämnden
  2. Stockholms universitet (Juridiska fakultetsnämnden)
  3. Lunds universitet (Ekonomihögskolan)
  4. Umeå universitet (Juridiska institutionen)
  5. Konkurrensverket
  6. Tillväxtverket
  7. Regelrådet

Regelrådet har haft som uppgift att granska utredningen utifrån om den varit tillräckligt tydlig gällande konsekvensanalysen mot företag. De anser att utredningen (med ett mycket litet undantag) ger en komplett konsekvensanalys.

Läs mer: Regelrådets remissvar

  1. 4Finance AB
  2. EKSAM, ideell förening för ekonomisk samverkan i Örebro
  3. Finansbolagens förening

Är starkt kritisk mot alla, utom en, åtgärd. Det enda som de anser vara positivt är att det även ska krävas kreditprövning på gratislån.

  • Tydligare information – Anses mindre sannolikt ge något positivt resultat
  • Tydligare marknadsföringslag – Skulle frångå gällande lag. Svårt att överblicka resultatet
  • Räntetak – Skulle inte ha effekt, skulle göra stora ingrepp i avtalsrätten samt öka de allmänna räntenivåerna.
  • Kostnadstak – Ger fel signaler till låntagarna
  • Kvar-att-leva-på-kalkyl – Bör utredas vidare efter att pågående rättsfall i frågan är över.
  • Förlängning – Är verkningslöst då låntagarna kan ta lån hos andra långivare för att amortera av sina tidigare lån

Läs mer: Finansbolagens Förenings remissvar

  1. Föreningen Sveriges Kronofogdar
  2. Företagarförbundet Fria Företagare
  3. Företagarna
  4. Insolvens Väst
  5. Konsumenternas Bank- och finansbyrå
  6. Konsumentvägledarnas förening
  7. Näringslivets regelnämnd
  8. Sparbankernas Riksförbund
  9. Svensk Handel

Svensk handel ställer sig bakom remissvaret från Svenska Bankföreningen. De lyfter även upp att det är positivt att kreditköp inte ska innefattas av lagen. Skulle kreditköp innefattas av lagen skulle detta få ”långtgående konsekvenser för enskilda aktörer utan att det högre syftet att motverka överskuldsättning uppnås”.

Läs mer: Svensk Handels remissvar

  1. Svensk Inkasso

Eftersom inte åtgärderna anses beröra inkassobranschen väljer Svensk Inkasso att varken avstyrka eller tillstyrka förslaget. De ger däremot sina åsikter i frågan och är kritiska på fyra punkter:

  • Räntetak – Anses inte ge önskad effekt då prisregleringar historiskt sett inte skapat önskat resultat.
  • Kostnadstak – Ifrågasätts då det påverkar lojala och illojala låntagare på samma sätt.
  • Kvar-att-leva-på – En synnerligen vag utformning av lagen gör Svensk Inkasso kritisk.
  • Hårdare marknadsföringslag – Anser att det inte finns belägg för att detta skulle ge önskat resultat.

Läs mer: Svensk Inkassos remissvar

  1. Svenska Bankföreningen

Bankföreningen tillstyrker vissa förslag och avstyrker andra. De lämnade in en av de längsta svaren som framförallt kan sammanfattas med:

  • Undantag för kontokrediter – Bankföreningen lyfter upp ett flertal faktorer för att påvisa att kontokrediter bör ställas utanför begreppet ”högkostnadskrediter”. Detta i likhet med kreditkort och kreditköp. Bland annat anser de att kostnadstaket blir mycket svårt att tillämpa på en löpande kredit och att risken finns att banker tar bort denna ekonomiskt fördelaktiga kredit om kreditprodukten skulle klassas som högkostnadskredit.
  • Frångå marknadsföringslagen – Vänder sig kraftigt mot detta. Detta med ord som ”konsekvenser är inte överblickbara” och att det skulle medföra ”stor rättsosäkerhet”.

Läs mer: Svenska Bankföreningens remissvar

  1. Svenska Konsumentkreditföretagen Ekonomisk Förening
  2. Svenska Kreditföreningen
  3. Svenskt Näringsliv
  4. Sveriges advokatsamfund
  5. Sveriges Annonsörer
  6. Sveriges Konsumenter
  7. Sveriges Marknadsförbund
  8. Upplysningscentralen AB
  9. Yrkesföreningen för budget- och skuldrådgivare i kommunal tjänst

Egen utredning – LO

En instans som inte fick möjlighet att yttra sig var LO. År 2016 publicerade de däremot en egen studie kring överskuldsatta. En studie som delvis går hand i hand med den ovan nämnda utredningen. Detta eftersom målet (färre överskuldsatta) är samma. Däremot är vägen dit relativt olika.

LO lägger stor vikt vid en ekonomisk trygghet genom bland annat tryggare A-kassa och Sjukförsäkring.

Läs mer:  LO:s egen utredning om överskuldsättning

Fortsättning följer…
Summering
Berättelsen om den nya snabblånelagen - vad händer och varför?
Artikel
Berättelsen om den nya snabblånelagen - vad händer och varför?
Beskrivning
Denna artikel följer och presenterar utvecklingen som eventuellt kan leda till en ny snabblånelag. Du får även historien bakom och vad som föranlett detta. Eftersom detta är en pågående process kommer artikeln att förlängas allt eftersom utredningen rör sig framåt.
Författare
Publicerat av
Språksam AB

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *