Kronofogden driver in påhittade skulder

Skuldsatt

Redan högt skuldsatta personer riskerar att råka ännu mer illa ut när blufföretag använder Kronofogden för att driva in påhittade skulder.

Det här har lett till en extrem ångest inför framtiden. Vad kommer hända? Kommer jag någonsin köpa hus och fixa grejer till mina barn….Det här har förstört så himla mycket för mig.

En kvinna sammanfattar sina känslor som en inledning i programserien ”Skulderna som inte finns”. Det är SVT PLUS som gjort en serie, som än så länge består av två delar (vardera ca 7 minuter), där de granskar hur blufföretag skapar påhittade skulder som de sedan får den statliga myndigheten Kronofogden att driva in. Genom att gömma sig bakom påhittade postadresser och bulvaner kommer företagen undan medan oskyldiga får betala miljoner – på skulder som inte finns.

Så skapas skulden

Vad skulle du göra om du fick ett betalningsföreläggande från Kronofogden? Sätta hjärtat i halsgropen och direkt undersöka hur skulden uppstått och bestrida den om den var felaktig? För de flesta är det den uppenbara vägen att gå.

Men om du redan har stora skulder och betalningsförelägganden kommer lika ofta som oönskad reklam – hur agerar du då? Allt för många öppnar brevet, godkänner kravet och skickar tillbaka det. Eller öppnar det inte alls utan lägger undan det för att ”tas hand om senare”.

Det här vet blufföretagen som därmed vänder sig mot personer som redan har stora skulder. Statistiskt är chansen nämligen stor att dessa personer godkänner kravet utan att gå till botten kring varifrån de kommer. Genom att godkänna kravet godkänns även att Kronofogden får gå vidare i processen och därmed börja driva in skulden. Oavsett om det är en riktigt eller påhittad skuld.

Det som kanske är mest grymt i denna situation är att det svenska systemet gynnar blufföretagen. Får du ett betalningsföreläggande från Kronofogden på en påhittad skuld av ett företag måste du agera. Det räcker inte med att slänga bort det påhittade kravet i papperskorgen. Agerar du inte alls räknas det nämligen som ett medgivande.

Om ett företag kontaktar Kronofogden skapas ett ärende och ett betalningsföreläggande skickas ut. Detta utan att Kronofogden på något sätt granskar skulden eller ser till dess äkthet. Det är nämligen inte deras uppdrag. De lägger hela bevisbördan på dig. Du har i det läget tre alternativ.

Skuld – som godkänns

Om du väljer att skriva under betalningsföreläggandet och godkänna skulden kommer indrivning snart kunna påbörjas. Detta oavsett om det är ett lån du faktiskt har tecknat eller en påhittad skuld.

Skuld – om du inte gör något alls

Väljer du att inte göra något alls räknas det som ett tyst medgivande. Om ett krav kommer måste man nämligen bestrida det. Det blir en bakvänd bevisbörda. I Sverige är man inte skyldig förrän detta är bevisat i domstol. Men när det kommer till Kronofogden, och de krav som de ska driva in, så är man skyldig så fort någon hävdar det. Sen är det upp till dig att bestrida denna skuld.

Skuld – om du bestrider

Anser du att skulden är fel är det lite bråttom. På Kronofogdens hemsida står att:

”Du bestrider genom att skriftligen meddela detta till Kronofogden, vanligtvis senast 10 dagar från det du tagit del av föreläggandet. ”

Vidare går det att läsa att:

Du anses normalt ha fått del av handlingen i punkt 1 när två veckor har gått från den dag då handlingen enligt punkt 1 skickades.

Inom kortare tid än en månad måste allt vara klart – annars har du gett tyst medgivande.

Kronofogden gör då ett utslag, dvs beslut. Det går däremot att begära ”Återvinning av utslaget” inom en månad. Men då kommer det att prövas i domstol. Förlorar du i domstolen ”kan du bli skyldig att betala sökandens rättegångskostnader.”  Är du villig att ta den risken?

Kronofogdens behandlingsprocess

Har du valt att bestrida skulden ”ligger bollen” hos företaget. De kan nu avgöra hur de vill gå vidare. Antingen struntar de i att försöka driva in ärendet eller så går de till Tingsrätten med frågan. För detta betalas en avgift på 600-2500 kr. En kostnad som hamnar på företaget som vill ha in skulden. Men skulle det visa sig att domstolen ställer sig på företagets sida hamnar kostnaden på dig. Utöver denna avgift kan det även tillkomma kostnaderna för rättegången.

Tar du risken att få betala rättegångskostnaderna eller väljer du i detta läge att betala skulden? Många väljer det senare. För även om man anser sig ha rätt är det stora summor som står på spel. Så länge som inte skulden blir betald kan även räntekostnaderna öka. I reportaget nämndes lån med ca 35% i ränta – per månad.

Men Tingsrätten borde väl inse att det handlar om bluff?

Inte med säkerhet.

Ett exempel tas upp där en person fick kravbrev från ett känt blufföretag. Ärendet drogs till Tingsrätten som ställde sig på företagets sida. De utgick då från att personen inte bestridit kravet och därmed med sin tystnad godkänt det. Personen valde att gå vidare och fick i Hovrätten rätt. Orsaken var att företaget inte kunde visa upp ett enda dokument som visade att personen hade ingått avtal.

Historien är något skrämmande då Tingsrätten uppenbarligen inte begärde in bevis från företaget att avtalet fanns. Valde de enbart att ta sitt domstolsbeslut på ett passivt agerande av en hårt skuldsatt person? Förhoppningsvis finns mer information bakom detta men som det framställs i granskningen från PLUS var det just bristen på avtal som gjorde att Hovrätten gick emot Tingsrättens beslut.

Vad är alternativet?

Vid en första blick på dagens system kan det se ut som att blufföretagen gynnas. Detta genom att de kan skicka krav till vem som helst och därefter se om de får pengarna eller inte. Genom att vända sig mot personer i svåra ekonomiska situationer ökar de sin ”chans” att personerna inte aktivt bestrider föreläggandet. Att skicka ett betalningsföreläggande kostar enbart 300 kronor för företaget. En liten summa mot vad de kan tjäna på att driva in låtsasskulder.

Samtidigt får man se på alternativet. Om en person är skyldig en bank pengar och inte betalar denna summa så är enda vägen att gå via Kronofogden för att få pengarna indrivna. Det är Kronofogden som därmed skickar ut betalningsföreläggande. Att som låntagare bara ”strunta i” att öppna dessa brev ska självklart inte gynnas. Därmed behöver det finnas en funktion som gör att ett icke-agerande även innebär att man godkänner skulden.

Samtidigt visar exemplet med Tingsrätten ovan att bevisbördan helt och hållet ligger på privatpersonen vilket kan upplevas något snedvridet. För när företaget fick pressen på sig att visa upp avtal så kunde de inte göra detta. Behövde verkligen frågan dras till Hovrätten för att en sådan detalj ska kunna klaras ut? Som systemet ser ut idag kan det behövas dras så långt.

Avtal – inget krav för betalningsföreläggande

För att kräva in pengar med hjälp av Kronofogden behöver företag fylla i Ansökan om Betalningsföreläggande. Här ska man exempelvis nämna information om den Sökande, Svarande Fodran och Ränta. Men det krävs inte ett enda bevis för att det finns ett avtal. Behövs inte det?

Vi kontaktade Kronofogden och de svarade att något avtal inte behöver bifogas. Därmed har man verkligen sänkt tröskeln för bedragare att utnyttja systemet. De tar nämligen en extremt liten risk.

Vad händer om ett företag ansöker om betalningsföreläggande mot en privatperson och den personen väljer ett bestrida kravet? Ingenting – förutsatt att företaget inte driver det vidare. De har enbart förlorat 300 kronor i avgift.

Även om Kronofogden inte har som uppgift att kontrollera kravens korrekthet så vore det önskvärt att ett avtal bifogas i det fall som de hävdar att skriftligt avtal finns.

Skulle de vågat skickat ut krav i samma utsträckning om de varit tvungna att bifoga avtal redan i kravet? Med tanke på att de i så fall måste göra en förfalskad underskrift behöver de spela ett betydligt högre spel än idag (då de enbart riskerar en förlust på 300 kr).

Kanske skulle ärendet som gick till Hovrätten stoppats redan i Tingsrätten om bevisbördan gällande avtal funnits tidigare i kravkedjan.  Att ett ärende ska gå så långt som till Hovrätten innan ett företag krävs bevisa underlag för en skuld är märkligt.

I ett av de här fallen där Kronofogden själva misstänkte att det inte stod rätt till och ville stoppa indrivningen tog bolaget ärendet till Tingsrätten för att få det prövat. Tingsrätten i Kristianstad slog fast att skulden visst skulle drivas in. Den skuldsatta hade ju inte nekat när delgivningen kom. Hovrätten ändrade sedan beslutet i oktober i år eftersom företaget inte kunde visa några ingångna avtal

/ PLUS Granskar –  Skuldindrivningen.

Reportern från PLUS ställer den retoriska fråga som många ställer sig:

… det låter ju lite som det innebär att jag skulle kunna hitta på en skuld och sen skicka in den till er (Kronofogden) Är det så enkelt?

Svaret från kvinnan från Kronofogden visar på systemets tydliga brist.

Ja det är det. Kontrollen sker genom att den som påstår sig ha skulden får uttala sig om skulden och får invända om något inte är korrekt. Det är för att det ska vara snabbt, enkelt och billigt för de som har rätt att få sina pengar. 

Se avsnitten här:

Del 1 – De redan skuldsatta

Del 2 – Skuldindrivning

Summering
Kronofogden driver in påhittade skulder
Artikel
Kronofogden driver in påhittade skulder
Beskrivning
Redan högt skuldsatta personer riskerar att råka ännu mer illa ut när blufföretag som använder Kronofogden för att driva in påhittade skulder.
Författare
Publicerat av
SmslånOnline.se

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *