Så blir nya snabblånelagen

Vad innebär lagförslaget för snabblån och hur kommer marknaden att påverkas?
Den här bloggposten är en sammanfattning och analys av den 448 sidor långa utredningen.

Lagförslag

Då var den äntligen här. Utredningen som tagit ca 1,5 år och som har titeln ”Stärkt konsumentskydd på marknaden för högkostnadskrediter”. För er som inte förstår byråkratsvenskan så kan titeln översättas till ”Hårdare krav mot företag som erbjuder smslån” eller det som SvD väljer att sätta som rubrik på artikeln om utredningen –  ”Så ska regeringen få bukt med snabblånen

Det finns en orsak till att utredningen inte använder ordet snabblån i dess titel på utredningen men mer om det senare.

Det är ett förslag som nu ska ut på remiss och som, om inte remissinstanserna sätter stopp, är tänkt att skapa en ny lag som kan börja gälla 1 juli 2018. Detta ska främst ses som en fortsättning på konsumentkreditlagen 2010. Det som främst skilje tidigare lagar är att fokus nu läggs på detaljer i tjänsten (lånets ränta m.m.) Tidigare har det främst handlat om tydligare information och tydligare kreditprövning.

Så vad innebär den och kommer den att skapa någon förändring på marknaden?

Det korta svaret kan hittas i pressmeddelandet på MyNewsdesk . För er som vill läsa hela utredningen så finns den på 449 sidor här.  Detta blogginlägg kommer någonstans mellan det lite för korta pressmeddelandet och den lite för långa utredningen.

Definition av högkostnadskrediter

I rubriken till utredningen nämns ordet ”högkostnadskrediter”.  I början av utredningen sker därför en definition av detta begrepp. Hela utredningen handlar därmed enbart om de lån som faller inom detta begrepp.

De har valt att sätta gränsen för lån som har en effektiv ränta på ”30 procentenheter över räntelagens referensränta”. Referensräntan är idag 0 % så därmed är högkostnadskrediter alla krediter som har en effektiv ränta på över 30 %.

Däremot finns det undantag – det gäller inte kreditköp eller kreditkort.

Men varför?

Att utredarna anser att den effektiva räntan är för hög på snabblån är tydligt. De anser att den effektiva räntan är en av de farliga sakerna som måste tämjas. Men av vilken anledning ska man skilja på olika krediter?

Är det bättre att betala en TV på avbetalning med en effektiv ränta på 40 % än att ta en högkostnadskredit med en effektiv ränta på 35 %?

Om lagen skrivs efter dessa förslag kommer alltså lånet falla inom reglerna men inte avbetalningen på TV:n.

Svaret går att hitta i utredningen – ”Orsaken till att utredningen inte omfattat kreditköp är att utredningens uppdrag varit att i huvudsak överväga åtgärder avseende snabblån

Som skrevs i inledningen handlar det alltså om snabblån eller smslån – oavsett vilket ordval som väljs. De smslån som ligger mest i farozonen är  det mest ”klassiska” upplägget med korta löptid ex. 3+0 dagar, mindre de snabblån som redan har ett upplägg med relativt sett låg årsränta och läggs upp med en löptid på 1 år eller mer. Skillnaderna beskrivs här.

Men det kan skapa stora problem i längden. För snabblånebranschen är snabba att anpassa sig till nya förhållanden. När kommer kreditkorten från snabblåneföretagen? Lite ironiskt skulle de i princip kunna behålla sin verksamhet exakt som idag. Men förlägga den som en kredit på ett kort…

En upplysning vid marknadsföring av högkostnadskrediter

Vid marknadsföring av högkostnadskrediter föreslås att en ”särskild upplysning” måste finnas. Den ska vara lätt att uppfatta och ska sedan hänvisa (länka?) till ytterligare information som går att läsa på en myndighets hemsida.

Resultat?

Tanken är att tydlig information ska få låntagaren att välja bort högkostnadskrediterna. Precis som den tryckta varningstexten på cigaretter ska folk att sluta röka. Frågan blir då ”Skulle varningstext för SMS-lån ha effekt?” Ja, det skulle det enligt en kandidatuppsats från 2014 (Handelhögskolan Stockholm). Detta åtminstone på personer i ”eftergymnasial ålder upp till 25 år”. Undersökningen visade däremot att effekten skulle vara minimal på personer i gymnasieålder.

Men enligt uppsatsen skulle alltså denna upplysning (varningstext) vara effektiv.

Ett räntetak och ett kostnadstak för högkostnadskrediter

Räntetak

Räntetaket föreslås vara på 40 % över referensräntan.  Detta då inklusive ev. dröjsmålsränta. Det är alltså då årsräntan som menas. Skulle lagen gå igenom skulle det alltså inte få förekomma lån med årsränta över 40 %. Detta bör vara den punkt i förslaget som allra mest skakar om branschen då det är ytterst få snabblåneföretag som ligger på den nivån. De allra flesta har betydligt högre ränta. Enligt utredningen ligger de flesta på ”50 % eller mer”.

Lite intressant är det att se varför man vill införa detta räntetak. Det är säkert många som tror att räntetaket i första hand införs för att inte konsumenten ska behöva betala så dyra räntekostnader. Med lägre kostnader kommer färre till Kronofogden. Men det är inte den utgångspunkten som utredningen har tagit.

”Det behöver också införas åtgärder som minskar de ekonomiska incitamenten att låna ut till högriskkonsumenter. Kreditgivarnas möjligheter att ta ut höga räntor för sina krediter medger också stora intäkter, som kan användas för att kompensera för kreditförluster”

Utredarna verkar alltså mena att de höga räntorna är satta på denna nivå för att täcka de kreditförluster som uppstår om kredittagarna inte betalar sina skulder. Lite som att en kiosk har höga priser på godis ”för att kompensera snatteri och förluster”.

Om ett räntetak sätts på 40 % skapas därmed mindre inkomster för företagen vilket gör att de måste vara mer noggranna med vilka de lånar ut pengar till. Detta för att minimera kreditförlusterna.

Men är det verkligen så att kreditförlusterna är så mycket större i denna bransch än andra kreditbranscher? Att kreditförlusterna är så höga att det är orsaken till de höga räntorna?

År 2015 riktades betalningsföreläggande mot 437 000 personer. Av dessa räknas ca 32 000 st.  komma från snabblån. Enligt de siffror som Finansinspektionen tagit del av varierar andelen ansökningar till snabblån som resulterat i en betalningsföreläggande mellan de olika kreditföretagen. Men snittet är 4 %.   Är detta mycket? Inte förhållande till privatlånen.

Konsumentkreditinstitut som lämnar fristående krediter, men som inte av utredningen betraktas som snabblånebolag, lämnar en lika stor andel ansökningar om betalningsförelägganden, om man sätter dessa i relation till antalet beviljade krediter, som snabblånebolagen” (s.167)

Det är självklart bra att en översyn sker gällande snabblånen. Att införa ett räntetak kan även vara positivt. Alla åtgärder som sker för att minska antalet personer som kommer till Kronofogden får ses som positiva. Men jakten på vissa kreditbolag (läs ”företag som erbjuder snabblån”) bör sättas i perspektiv till andra jakten på andra kreditbolag . Behov verkar finnas att reglera och begränsa även andra låneformer.

Som slutsats bör ändå sägas att både räntetak och kostnadstak (se nedan) bör vara positivt för utvecklingen av konsumentkrediter.

Kostnadstak

Utöver räntetak vill man begränsa den totala kostnaden för ett lån genom att införa ett kostnadstak. Den totala kostnaden för ett lån får aldrig uppgå till mer än samma summa som lånats. Det man då ska räkna med är inte bara ränta, uppläggningsavgifter och aviavgifter. När den sammanlagda kostnaden räknas ut för ett lån ska även bland annat inkassokostnad och dröjsmålsränta vara inkluderat.

Resultat

Eftersom den sammanlagda kostnaden för ett lån maximalt får uppgå till 100 % av lånesumman kommer vissa summor inte längre gå att låna.

Enligt lag får ett företag maximalt ta ut 60 kr för en påminnelseavgift och 180 kr för ett inkassokrav. Lägg därtill ca 8 % dröjsmålsränta.  Det står inget om kostnad för avbetalningsplan (170 kr) i utredningen men om man utgår från att även detta ingår så handlar det om minst en kostnad på 410 kr.

Så länge som lånebeloppet är på (eller under)  410 kr är det alltså omöjligt för företaget att ta ut någon ränta eller andra avgifter. Man har redan slagit i taket. Skulle lånet vara på 500 kr finns en marginal på 90 kr. Är det värt att erbjuda dessa summor då?

En begränsning av möjligheter att förlänga en högkostnadskredits löptid

Utredarna vill att en högkostnadskredit maximalt får förlängas en gång. Förlängd amorteringstid får däremot ske vid upprättande av ”skälig avbetalningsplan”

Resultat:

Med mindre möjlighet att förlänga lånet pressas låntagaren att tänka över sin ekonomiska situation och tvingas att hitta en bättre ekonomisk lösning. Men vad gör en person som har ett lån som inte kan betalas tillbaka i tid och som inte kan förlänga lånet? Allt för många vänder sig till en annan kreditgivare och lånar pengar där för att täcka den ursprungliga skulden. En spiral skapas med allt högre lånekostnader.

Det är helt riktigt att det är ett problem med skulder som skjuts upp. Det kan även vara bra med en begränsning av möjlighet att förlänga lån. Men framförallt sätter utredarna fingret på ett tydligt problem. Att finansiera lån med lån. Att begränsa förlängning är bara att begränsa detta minmalt.

En lösning skulle kunna vara ett gemensamt register som samtliga långivare måste samarbeta kring.

I intervju till SvD säger även Jonas Löfstrand (ansvarig utredare)

” Men vi konstaterar att skulle man få en väl fungerande kreditupplysning där man delade information skulle det lösa väldigt många av de problem som finns på marknaden”

Men enligt honom fanns inte resurser eller tid att utreda den frågan. Dags att ta sig den tiden nästa gång…

Jämförelse - lån med förlängning och annuitetslån

Bild ur artikeln: ”Vad är sant om smslån?” som utreder skillnaderna mellan olika smslåneprodukter.

En marginal i kvar-att-leva-på-kalkyl

Kreditgivarna måste ställa högre krav på låntagarnas ekonomiska situation. Det ska helt enkelt finnas mer kvar att ”leva på” under amorteringstiden.  Dessutom läggs större krav på kreditgivaren att kontrollera att lämnade uppgifter för kreditprövningen kan anses vara korrekta. Idag räcker det ju med att låntagaren uppger att man har en viss summa i inkomst för att kreditbolaget ska utgå från detta. Om sedan lånet inte kan betalas tillbaka har kreditgivaren inte något ansvar om det visar sig att låntagaren lämnat felaktiga uppgifter.

Resultat:

Det är tydligt att utredarna vill lägga stor skuld på företagen som ger snabblån och att de anser att allt för många beviljas lån som egentligen inte borde fått de beviljade. Det är då märkligt att man inte satt större fokus på riktlinjerna gällande kreditprövningen.

Här ska tilläggas att det idag inte finns något specifikt krav på vilken information som måste inhämtas inför en kreditprövning. Därmed kan kreditgivarna delvis välja att fokusera på de uppgifter som gynnar deras verksamhet. Det finns ett lagligt krav på att en kreditprövning ska ske och att den ska vara genomförd på ett sätt så att ett korrekt beslut ska kunna tas. Men exakt vad som ska ingå framgår inte.

Ett problem som inte bara hittas inom denna bransch.

I oktober upphävde Kammarrätten både varningen och sanktionsavgifterna som Konsumentverket lagt på företaget H&M för bristande kreditprövning. Konsumentverket ansåg att det var fel att H&M inte tog in information från kredittagaren kring andra lån/krediter samt nuvarande inkomst. Men den åsikten delades inte av kammarrätten.

”Kammarrätten konstaterar att lagstiftningen inte anger vilka uppgifter som måste hämtas in eller att det måste göras direkt från konsumenten. Det väsentliga är att det är fråga om tillräckliga uppgifter om konsumentens ekonomiska förhållanden.”

Om utlåningen, oavsett låneform, ska begränsas så bör ordentliga riktlinjer sättas upp gällande vad som ska ingå i en kreditupplysning. Det gäller uppenbarligen för flera olika slags krediter.

Kreditprövning av gratislån

Även om det är gratislån måste en kreditprövning ske.

Resultat:

Det är rent märkligt att kreditprövning inte skett tidigare för dessa lån (om så är fallet).

Marknadsföring av krediter ska vara måttfull

Genom att ha högre krav på marknadsföring av dessa lån ska man undvika att ”marknadsföringen lockar till oöverlagda beslut att ta en kredit”

Kan det skapa snåriga prissättningar?

Kommer dessa ovan nämnda regler skapa önskat resultat? Att det år 2018 inte finns lån med räntor över 40 %, att krediter med högre kostnader tydligare märks ut och att kostnaden aldrig går över 100 % av lånat belopp?

Kanske – men inte nödvändigtvis. Allt handlar om hur branschen väljer att anpassa sig till de nya reglerna. För anpassa sig är de vana att göra efter år av ändringar av regler, lagar och förändrade marknadsföringsregler.

Att snabblåneföretagen kommer att ändra sitt utbud är även något som utredarna räknar med

”En trolig effekt av ett räntetak är att vissa företag kommer att erbjuda andra former av krediter än snabblån, exempelvis kontokrediter eller större krediter med längre löptid”

Det även därför man valt att kalla lånen för ”högkostnadskrediter”. Därmed har de inte målat in sig i ett hörn med en lag som enbart skulle gälla snabblånen. Genom att kalla det för högkostnadskrediter skulle lagen gälla alla konsumentkrediter (ej kreditköp, kreditkort, bostadskredit…) som faller inom deras definition.

Samtidigt kan det lika gärna mynna ut i en betydligt mer komplicerad prissättning.

De frivilliga avgifterna

En tydlig trend är att allt fler snabblåneföretag satsar på så kallade onlinekrediter. Istället för ett lån med fast återbetalningstid så erbjuds en ”flexibel kredit” som kan återbetalas efter eget val, även om vissa begränsningar finns. På dessa onlinekrediter finns även möjligheten att lägga in betydligt fler ”valbara” kostnader.

Exempel från ett kreditbolag: En onlinekredit har en kreditränta på 10 % vilket därmed är långt under gränsen för högkostnadskredit. Därmed slipper de märka upp reklam m.m. Även den effektiva räntan ligger långt under gränsen och kostnaden uppgår aldrig till över 100 % av lånat belopp. I alla fall om man håller sig till att betala så få avgifter som möjligt. Men det är inte lätt.

Lägg först på en fast uttagsavgift, sen en uttagsavgift i procent av uttaget belopp, sen månadsavgift för att ha kontot. Kanske ska det kryddas med avgift för ändring av krediten och avgift för hjälp med handläggning av lånet…

Exemplet ovan är taget från verkligheten och visar hur en rad olika kostnader kan gömma sig bakom en låg ränta.

Men kostnaden får ju inte bli mer än 100 % av lånekostnaden….

Jo, det får den till största sannolikhet. Om kostnaderna som tillkommer är valbara. Den som har denna kredit kan välja att göra ETT uttag per år, att inte förändra kreditnivån m.m.

Kan krediter alltså ha höga avgifter (som med låneföretaget ovan där effektiva räntan kan uppgå till 123 % enligt deras hemsida) utan att man innefattas av den nya lagen? Troligtvis.

Man behöver gå tillbaka till 2009 för att hitta ett prejudikat i frågan. Ikano bank fick då stor kritik för att de marknadsförde att deras lån inte hade några avgifter. Men enligt Konsumentombudsmannen fanns avgifter i form av aviavgift. Dessutom hade Ikano rätten att lägga på andra avgifter. Detta föranledde att KO vände sig till Marknadsdomstolen för att få reklamen förbjuden.

Men de blev inte fällda. I slutet av gällande dom går att läsa:

”Pappersaviseringen ska därmed enligt domstolen betraktas som en tilläggstjänst som konsumenten i särskild ordning måste beställa och därefter betala……Med hänsyn till att konsumenten har en valmöjlighet mellan avgiftsfri och avgiftsbelagd avisering anser Marknadsdomstolen att det inte föreligger någon vilseledande framställning angående kostnader för banklånet. På grund av det nu anförda ska KO:s talan i aktuell del inte bifallas”

Med domen mot Ikano i bakhuvudet finns en risk att prissättningen utformas betydligt krångligare än idag på snabblånen, onlinekrediterna och liknande låneformer. De allra flesta långivarna har en tydlig information till sina låntagare gällande ränta, effektiv ränta, kapitalkostnad m.m. Förhoppningsvis skapar inte de nya lagarna förändringar i branschen som skapar lån med komplicerade ”valfria” kostnader. Men risken finns.

Summering
Så blir nya snabblånelagen - sammanfattning och analys
Artikel
Så blir nya snabblånelagen - sammanfattning och analys
Beskrivning
Vad innebär lagförslaget för snabblån och hur kommer marknaden att påverkas? Sammanfattning och analys av den 448 sidor långa utredningen.
Författare
Publicerat av
Språksam AB

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *