…och andra konsumentkrediter.
Smslån har gått från att vara dyrt, kortsiktigt och lättförståeligt till att vara – billigare, mer långsiktigt men ändå svårare att begripa sig på rent kostnadsmässigt för gemene man. På den här sidan lär du dig hur olika upplägg för konsumentkrediter fungerar.
I artikeln lär du dig:
Det traditionella sms-lånet struntade i ord som amortering. Räntor var heller inte ett ord som var speciellt viktigt. Istället använde man kronor och ören när man talade om kostnader. Lånet var en överenskommelse i stil med ”Om du lånar 10000 kronor i 30 dagar så betalar du tillbaka lånebeloppet plus 1000 kronor i kostnad”. Även om detta sätt att låna var det absolut dyraste i smslånets historia så var det samtidigt det absolut enklaste att begripa rent kostnadsmässigt. Iallafall så länge avtalet följdes och lånet betalades tillbaka enligt avtalad periods slut. Dock hade många långivare andra planer för att öka på deras intäkter.
Fördel: Enkelt att förstå kostnaden. Snabbt. smidigt.
Nackdel: Hög effektiv ränta. Men kanske främst att affärsmodell baserades på att lånet inte skulle betalas tillbaka i tid. Istället uppmuntrades låntagaren till att göra en s.k. förlängning när låneperioden nått sitt slut. Genom denna förlängning skiljde sig sms-lånet från andra lån i en väldigt viktig aspekt: du betalade bara in ränta, aldrig någon amortering. Denna egenskap och halv(eller hel)-fula affärsmodell är den största anledningen till sms-lånets rykte och det är denna affärsmodell som förmodligen var anledningen till att lagändringar drevs igenom. Dessa lagändringar resulterade i både ett räntetak (40%) och kostnadstak (100% av lånebeloppet, inklusive avgifter) samt en begränsning av antalet tillåtna förlängningar för sms-lån. Du ser skillnaden mellan moderna smsl-lån och gamla skolans sms-lån i slutet av denna artikel. Det är en väsentlig skillnaden mellan gamla smslån och nya sms-lån.
I samband med att lagen om högkostnadskrediter trädde i kraft den 1:a september 2018 omvandlades de flesta sms-lånen till kontokrediter. I de flesta fall handlar det om en revolverande kontokredit. Det går till som så att du ansöker om en kreditgräns, ex. 25000 kronor som står dig fritt att utnyttja så länge du inte överskrider lånebeloppet. Du återbetalar krediten genom att betala in ett minsta belopp varje månad. Så länge det finns kredit kvar att utnyttja är det sedan bara att använda kontokrediten som du vill. I övrigt fungerade allt som vanligt – affärsidén var fortfarande ett lån med snabbhet i fokus.
Det luriga med kontokrediterna är att man sällan/aldrig pratar om löptider. Istället pratar man om ett minsta belopp att betala varje månad. I och med detta är det svårt att bilda sig en uppfattning om vad lånet kommer att resultera i för faktiska kostnader.
Kontokrediter brukar marknadsföras som flexibla och det är visserligen helt rätt vad gäller löptiden, men det säger inte så mycket mer. Man är oftast tydlig med att efterfölja allt lagen kräver som exempelvis redovis månadsränta och avgifter samt ge ett representativt exempel. Problem uppstår däremot när det gäller att förklara den faktiska kostnaden för det lån som du vill ta.
”Hur mycket lånet kostar beror på hur du använder krediten och hur mycket du väljer att återbetala” är en ungefärlig text som brukar återkomma tillsammans med en representativt exempel.
”Lånet har inga fasta löptider utan är flexibel” en annan text.
Det låter visserligen väldigt positivt, men det säger ändå inget om själva kostnaden.. Iallafall gör det saker och ting väldigt svårbegripliga om man inte har bra förståelse för lån eller matematik (om du nu inte bara behöver lånet i 30 dagar, då blir det relativt enkelt att räkna själv genom att multiplicera månadsräntan med lånebeloppet).
Det representativa exemplet som krävs av långivarna att redovisar enligt lag ger endast en ledtråd och kommer inte att vara användbart om du behöver ett högre belopp.
Lånebelopp 10.000, månadsränta 3.3%. Minst att betala per månad: 400 kronor.
Det luriga här är att ett lågt minsta belopp inte är någonting positivt ur kostnadssynpunkt. En låg summa innebär en lång löptid och en (onödigt) lång löptid är dåligt utifrån kostnadssynpunkt. Vi kan illustrera kostnadsskillnaden mellan ett årslån som löper med motsvarande årsränta 39,6% (12*3,3%) över 1 respektive 5 års (12 respektive 60 månader) löptid så här:
Lånet har inga avgifter i övrigt. Observera att kostnaden blir mer än 5 ggr så hög för en 5 års löptid. Det luriga med långa löptider är att man alltid kan locka med en låg månadsbetalning. Lånet ser alltid lite bättre ut än vad det är, om du inte har koll på siffrorna. Testa gärna vår kalkylator för att förstå lån bättre. På samma sätt är kontokrediter luriga om de lockar med en för låg minsta betalning. För det resulterar i slutändan i en lång löptid.
Lån 10.000, 3.3% månadsränta, minst att betala varje månad 400 kronor.
De sms-lån som inte är kontokrediter enligt ovan läggs upp som annuitetslån med i förväg fastställda löptider. Varje månadsbetalning kommer att vara lika stor under hela låneperioden.
Högkostnadskrediterna har ofta löptider mindre än ett år (vanligt är 3 eller 6 månader) medan privatlån som inte kvalificerar som högkostnadskrediter ofta läggs upp som som årslån, dvs minst 1, 2, 3, 4 eller 5 år. Osv.
Kanske låter det snarlikt kontokrediten ovan? Nej, inte riktigt. Eftersom löptiden är fastställd är det betydligt enklare att redovisa tydliga kostnader för lånet. När du ansöker om ett lån upplagt på X kronor i Y månader så vet du att månadsbetalningen alltid kommer att vara Z kronor. Du kommer utöver det att mer eller mindre exakt veta vad vad kostnaden blir när du tecknar lånet och det blir mer ordning och reda utan att du behöver ta reda på saker på egen hand.
Med en kontokredit vet du att du kommer att betala minst X kronor i månaden, men du vet inte riktigt hur länge… och det trots att kontokrediterna följer precis alla de lagar och riktlinjer som krävs.
Med ett annuitetslån kan du enkelt summera kostnaderna så här och detta låter sig oftast göra via långivarnas priskalkylatorer. För visst vore det lite enklare om lånet presenterades så här:
Trots att kontokrediterna kan upplevas som lite lömska så har smslån överlag blivit betydligt snällare rent kostnadsmässigt. Förmodligen är förbättringarna knappt märkbara för dig som alltid skött dina avbetalningar perfekt, men för den som tidigare hamnade i onda lånespiraler och förlängningsavgifter har kostnaderna blivit avsevärt mycket lägre. Det var dessa personer som den nya snabblånelagen var till för att skydda, inte de som hade råd att välja ett dyrt men tillfälligt lån.
Numera tillåts endast en (1) förlängning. Att det är någonting positivt förklaras härnäst.
Så här blir skillnaden i kostnad om vi jämför en populär och modern kontokredit (Ferratum) med ett populärt smslån av den gamla skolan (Vivus) samt en produkt som inte behövt göra några anpassningar (Cashbuddy).
Vivus använde sig alltså av förlängningar. Konsekvensen för en kund som inte kunde betala av enligt avtald löptid på 30 dagar är tydlig i iavanstående diagram.
Vivus ansågs av många vara ett av de billigaste smslånen. Jag skulle vilja påstå att de som sade detta inte riktigt hade genomskådat affärsmodellen och fokuserade allt för mycket på den initiala kostnaden 1000 kronor och mindre på intäkterna som genererades efter att kunden misslyckats med att betala och behövde en förlängning. På varje faktura stod det nämligen detta att läsa (fakturan hör till ett 3000 kronors lån):
Och bara för att vi tar Vivus som exempel innebär det inte att de var ensamma. De var däremot en av de större aktörerna som ägde cirka 50% av marknaden.